Intervju med Andreas Felicetti

IMGP1777
Han älskar sitt Roma, varit Sampierdarenese trogen sedan första dagen och är ett föredöme på och vid sidan av planen. Vi pratar givetvis om mannen med det stora hjärtat, mina damer och herrar Andreas Felicetti.

Andreas, hur mår du och vad har du haft för dig under uppehållet?
– Hej, mår alldeles utmärkt tack. Vintern har som vanligt varit en grå massa men med 10 dagar i Rom efter nyår som ljuspunkt. Har försökt hålla igång med lite löpning och mindre rödvin i veckorna.

Vad har du för personliga mål med kommande säsong?
– För mig är det kul att bara få spela, spela, spela. Jag känner att jag utvecklar mig hela tiden. Tänk att jag har i princip ingen riktig fotbollsskolning alls. Jag spelade aldrig fotboll i någon förening som ung utan har egentligen bara spelat ”informellt”. Först när jag var 18-19 år började jag spela i en klubb som heter Stockholms Atleterna. Men innan Samp hade jag haft flera års uppehåll.

Vad är Sampierdarenese för dig?
– Sampierdarenese har varit en fantastisk möjlighet att kombinera den sport jag älskar med ett härligt gäng. Den sociala biten är superviktig. Jag brukar tänka att det är få saker som utvecklar en själv så mycket som att komma i kontakt med och lära känna nya människor. Tyvärr har jag inte haft möjlighet att vara med på så många av klubbens sociala events. Pga familj och ett jobb med mycket resor måste jag prioritera. Men det ska bli bättring på den fronten.

Som stor Romanista vill vi såklart veta vad du tycker om senaste Romderbyt?
– Jag såg mitt första Derby live i Rom 1997. Det var året när Svennis tränade Lazio och Zeman Roma. (För övrigt vann Lazio det året 4 derbyn, både cupen och ligan, vilken gjorde att mina kusiner inte ville ha mig på matcher där nere längre). Hursomhelst efter många tråkiga år där derbyt nedmonterats av dumma lagar och bestämmelser påminde årets Derby om hur det var förr. 90-talet i Italien var fotbollen överlägsen etta i Europa. Detta gällde på planen men också på läktarna. I år var det förvisso säkert 15 000 färre på Derbyt än under guldåren men läktarkoreografin, bomberna, bengaler, rök och sånger var absolut världsklass. Och när just Han (Totti) inte bara gjorde ett mål utan även den viktiga 2-2 målet nådde Olimpico en sällan skådad extas. Andra målet var för övrig en konstspark i akrobatik som egentligen aldrig funnits i Kaptenens repertoar. Helt otroligt, killen är född 1976! Han slutar aldrig att förvåna.
Zeman sade efter matchen: ”il ragazzino li ha salvati ancora” – den lilla killen har räddat dem igen.

Vem vinner Serie A?
– Rubentus. Det är ju förutbestämt.

Något du vill tillägga?
– Forza Samp. Mot 6:an. Vore kul att som 38-åring för första gången göra en promozione, dvs gå upp en division. Det hamnar i CV:et.

5 snabba:
Barolo eller Amarone: Barolo alla dagar i veckan.
Pasta eller pizza: Pasta, variationerna är oändliga. Åt nyss i Rom färska tagliolini men svart tryffel. Drömmer om rätten forfarande.
Artist eller slitvarg: Slitvarg tyvärr. Jag valde #20 efter Simone Perotta. Lojal och löpstart tog slitvargen till VM-guld i Tyskland. Spelade fler minuter än både Totti o De Rossi. Stort.
Batistuta eller Montella: Tufft race. Men ändå Montella. 4 mål mot Lazio väger över. Batistuta är för mig en Viola-spelare.
Stockholm eller Rom: Båda är mina städer måste jag säga. Skulle inte kunna överge den ena för den andra.

Detta inlägg har 27 kommentarer

Lämna ett svar