Årskrönika 2014

Man brukar ju säga att det andra året alltid är lite svårare för en nykomling. Vår unga klubb, vars namn inte alla lyckats uttala med tillfredställande utgång, sattes mycket riktigt på prov under säsong två.

Efter att ha glassat runt i den så oerhört luxuösa ”innerstadserien” och blivit bjudna på kanelbullar av våra motståndare blev det en helt annan jargong år 2014. Förvisso ställdes FC Sampierdarenese mot för det mesta väldigt trevliga motståndare, i rak kontrast mot ett par utav gängen 2013 som hade tagit grisandet på en fotbollsplan till en helt annan nivå.

Men vår serieindelning 2014 skulle likväl bli en stor diskussionspunkt. Tidigt drog sig två lag ur serien vilket gav en hastig indikation på att detta var en serie något katten släpat in.

7

Vår flytt till Djursholms faciliteter var givetvis en stor förändring gentemot 2013 som spenderades söder om söder, och så söder om det. Den förväntade skaldjursplatån ute i ”Djursan” uteblev emellertid även fast vi säkert kan konstatera att Matte Büman satte i sig en och annan firre och hummer under 2014. Men flytten fick i det stora hela en positiv effekt då förutsättningarna både tränings- och spelmässigt blev mycket goda för vår förening.

Uppkittade till tänderna åkte FC Samp till ett av många besök på Knutby Bollplan för att spela premiären mot FK Bosna. Inte det bibeltäta Knutby utanför Uppsala utan ett Knutby Bollplan inklämt mellan ett enormt bankhus och en utfart mellan Rissne och Rinkeby. Våra bosniska vänner visade sig hålla VM-klass och Samp fick lämna matchen både mål- och poänglösa.

Desto roligare blev det i hemmapremiären då ett taggat FC Samp slog tillbaka Vallentuna med 5-3. Målkungen Olle Eriksson inledde säsongens målskytte och det skulle bli många mål från vår ohotade skyttekung. Precis som i premiären tog lagets hund ett gult kort och man skulle lätt kunna summera klubbens säsong enligt följande:

– Olle Eriksson gjorde mål
– Kviborg drog en baksida
– Matte Büman fick ett gult kort

Därefter en stabil torsk mot ett gäng sockerhöga Youtube-ungdomar från Täby. Matchen föregicks av en promenad i det Täby:iska skogarna innan plötsligt en fotbollsplan uppenbarade sig mitt i ingenstans.

IMG_2409

Insatserna var minst sagt ojämna. Efter en förkrossande 10-0-seger mot Somalia United släppte Samp in sex baljor mot Parsian bara för att matchen efter krossa BK Nore med hela 7-1. Parsian-matchen på Knutby Bollplan blev för övrigt en höjdare att minnas då en storhandlande kvinna genade över planen mitt under brinnande spel – stor förvirring rådde.

För säkerhetsskull förlorade vi också vårens sista match mot ett Martin Mutumba-lett Rinkeby United.

Sommaruppehållet blev fotbollsfritt och precis som under vårsäsongen intog merparten av Sampierdareneses trupp något utav stadens alla härliga etablissemang för intag av alkoholhaltig dryck.

1891271_740545869327265_4144145967714159032_n

Med brunbrända bukar återvände FC Sampierdarenese till fotbollsplanen och välbekanta Knutby Bollplan. Det blev 0-7 mot Rinkeby United, tror vi – slutade räkna efter fem (gammal regel) och mentalt var vi inte närvarande även fast våra bukar var det.

Men BK Nore skulle vi ändå lyckas slå i en rätt bra match ute i Akalla där åldermannen Patrick Ekwall hittade nätet med ett matchavgörande mål. I motståndarlaget fanns en utespelare som spelade matchen iklädd stora och pösiga mjukisbrallor. Vi trodde alla att MC Hammer hade återuppstått.

Det här med att försöka vinna två matcher i följd var inte riktigt vår klubbs grej denna säsong. Istället för att följa upp en fin insats med en minst lika fin följde två matcher av totalt dunkel.

10-0 i våras blev nu till en 9-4-förlust mot Somalia United i en match lika obegriplig som Viktor Morgårdens positionsspel. Klubbens revisor i Johan Ernheim fick också lämna planen med ett rött kort uppslängt framför ansiktet. FC Sampierdarenese var inte bara längre ett förlorande lag – vi var bad boys med.

Fyllda av revanschlusta och uteblivet självförtroende var det dags att åka ännu en gång till skogarna i Täby för att spela mot moped-meckarna från Erikslunds KF. Och visst, FC Samp satte två baljor framåt men problematiskt blev det då motståndarna gjorde fyra gånger så många mål.

Men det skulle åtminstone bli en till seger innan säsongen var över. Årets femte seger i tävlingssammanhang kom borta mot Vallentuna. Efter ett par timmars färd från stan fann vi ännu en idrottsplats någonstans ute i skogen. En stabil 3-0-seger överskuggades helt av att Matte Büman fick en karatespark på halsen och föll ihop. Efter ett par minuters skräck vaknade klubbikonen till liv igen och ville spela vidare, men vi stoppade galenskapen och en mör ”Pumba” fick se Samp vinna komfortabelt.

För säkerhetsskull förlorade vi också säsongens sista match mot FK Bosna.

Men höstavslutningen andades likväl stor optimism. Träningarna var välbesökta och två nyförvärv från våra bröder FC Andrea Doria i Marcus Sennewald och comebackande Tolga Duran Duran (Girls on film) höjde kvalitén.

Årets bästa match blev ingen serielunk utan en stekhet cupmatch mot division 4-laget IFK Vaxholm på Djursholms IP. FC Samp mönstrade starkaste elvan i klubbens historia och föll därmed med flaggan i topp efter tre sent insläppta mål. Leslie Marsden, vilket namn (!), storspelade i kassen och visst förtjänade vi ett avancemang men oturen grinades oss retsamt i ansiktet. Men det hela var en fingervisning i att kvalité inte saknades och trots en snöplig förlust kändes det hela som ett bra avstamp inför säsongen 2015.

bild (5)

Ur en sportslig synvinkel kan vi inte vara särskilt nöjda med vår insats. Med ojämna insatser och alldeles för många insläppta mål blir det svårt att vinna två matcher i följd. Men klubben har stärkt sin organisation och det är med stor tilltro vi snart intar år 2015 som har alla förutsättningar att bli klubbens bästa någonsin.

/CHRISTOPHER KVIBORG #77

Detta inlägg har 14 kommentarer

Lämna ett svar