Efter många om och men, långa förhandlingar och höga krav står det nu klart; Thomas Wilbacher ansluter till FC Sampierdarenese. En del andra anbud stod i vägen och den hela förhandlingsprocessen drog ut på tiden, men när FC Samp kom med ett förslag som kunde tillfredsställa Wilbachers behov, var det inget snack om saken. Den mångsidiga anfallaren tar nu upp fotbollskarriären igen efter en del förhinder, och självförtroendet går minst sagt inte att klaga på.

Thomas Wilbacher, välkommen! Hur känns det att nu vara en del av Sampierdarenese?
-Både bra och dåligt. Bra för att jag saknat fotbollsplanerna något enormt de senaste åren. Jag blev pappa och glömde bort fotbollskarriären. Nu har jag tack vare Samp fått en ny chans att visa min stora talang och för det är jag oerhört tacksam och glad.
Jag har dock inte berättat något för min fru än och räknar med att det kommer flyga porslin där hemma när jag berättar det. Men jag är stark, jag rider ut även den här stormen.

 Det har varit på gång nu ett tag, men förhandlingarna har minst sagt blivit utdragna. Jag undrar lite kring vad det beror på; om det är många klubbar som har ryckt i dig eller var det svårt att nå en överenskommelse med klubben?
-Både och. Jag hade en del anbud, bland annat från min gamla klubb Ludus 90 i Bagno a Ripoli strax söder om Florens. Jag förhandlade i Chianti, bistecche och olivolja men de tyckte jag överdrev mina krav. Samp kunde dock tillfredsställa mina behov. Klubbfärger skiter vi moderna fotbollsspelare i. Detsamma gäller alla ”projekt” som det talas om. Det är vad man får i utbyte mot sitt fotbollskunnande som är det viktiga. Och vi kan väl lugnt säga att jag känner mig tillfredsställd.

Så, du är välbekant inom klubbens ramar. Jag menar, det kanske hade varit svårare att anpassa sig i en annan klubb med många nya ansikten. Var det något som spelade med i beslutet?
-Nej. Jag kollade bara på vad kontraktet innehöll. Medspelarna får sköta sina egna kontrakt.

Som många säkert redan vet, jobbar man mycket med det sociala och inom klubben vill man framhäva tyngden i hur viktigt det är med gentlemannaskap, öppenhet, värme och sunda. Hur ser du på det?
-Jag är en sann gentleman. Jag är varm och ödmjuk. Speciellt sund kan jag väl inte säga att jag är. Men jag passar såklart perfekt in i ”ramarna”. Man kan väl säga att jag blir lite av själva ramen från och med nu.

Hur skulle du beskriva din spelstil? Berätta lite vad du tror att den skulle kunna tillföra laget.
-Jag är en mångsidig anfallare. Jag har bra teknik och i perfekt fysisk form är jag även ett vapen en-mot-en. Min främsta egenskap är en egenpåhittad, stillastående tvåfotare. Lite som Littbarski.

Finns det någon särskild fotbollsspelare som du tittar lite extra på för att söka inspiration och ta del av för att kunna utvecklas?
-Jag kollar en del på Messi. Han har något jag inte har. Annars är det framförallt Borja Valero som inspirerar mig. Keep calm liksom. Borja Valero… jag älskar Borja Valero.

Berätta lite om målsättningarna den här säsongen för klubben och även dina personliga.
-Vi nöjer oss inte med att vinna, vi vill även spela fin fotboll. Vi vill vinna alla matcher. Vi vill också vara snyggast på plan. Den matchen tror jag dock vi har vunnit redan på förhand. Personligen handlar allt om poäng. Jag kommer jaga poäng vecka in och vecka ut.

Har du fått någon uppfattning om vem som är lagets clown?
-Jag gissar att det är den där mustaschprydda tysken… vad är det han heter? Kviborg? Just ja. Kviborg. Han är en riktig clown!

Till sist, vem anser du vara laget stjärna – den som alla ser upp till?
-Jag vet inte vem det var förra säsongen men man behöver knappast vara överbegåvad för att gissa vem som blir årets stjärna. Han har nummer 13.