Det hade blivit dags för match igen efter 14 dagars speluppehåll. Hur var det med formen egentligen? Skulle vi fortsätta vara obesegrade eller skulle Kungsholmens FK sätta stopp för det redan så väl inoljade italienska maskineriet?
Till skillnad från matchen mot SUS senast fick vi ihop fullt lag trots att några trotjänare var bortresta. Tyvärr lämnade Kindmark återbud vid lunch då han kommit över ett parti hockeyplåtar i sista sekund och valde destination Globen istället för Stadshagen, men fyra avbytare är bättre än en och vi kände oss hoppfulla inför matchen.
Vi samlades som vanligt en timme innan match och presenterade två debutanter. Andreas Felicetti, en underbar karaktär med känsla för det mesta, och Nicke Bergh med meriter från Hammarby och Väsby som skulle visa sig vara avgörande för dagen.
Med kapten Sellfors på semester tog Janne hand om bindeln och uppvärmningen som för dagen bestod av 3 minuter lätt jogging och en cigg… ja för Kviborg alltså.
Den för dagen hörselskadade domaren (imponerande) blåste igång matchen och det kändes ganska snabbt att vi nog tagit lite för lätt på uppgiften. Den så kallade hybrisen hade slagit till och KFK var hetare än oss på varenda boll i inledningen.
Det var dock vi som skulle få första chansen då undertecknad kom fri från kanten efter fint förspel av Herman och Kviborg. Tyvärr hade jag inte hunnit bli varm i kläderna och sköt bollen över målburen.
KFK pressade på och skulle få utdelning efter ca 30 minuters spel då ett inlägg hittade rätt inne i boxen och det var 1-0 till hemmalaget. Otagbart för Löfving som för dagen stod för en riktigt bra insats.
Det krävdes ett mål i baken för Samp att vakna till och det var ingen mindre än debutanten Bergh som på en halvvolley sköt in 1-1 bara minuter efter deras ledningsmål. Klass rakt igenom och en fin assist av Johny Grande.
Vi gick till halvtid med en poäng i påsen men med vetskapen att vi kan så mycket bättre. Efter ett traditionellt brandtal av Ringan kom vi överens om att fortsätta trilla boll och fortsätta terrorisera deras svaga backlinje med bollar i djupet.
Sagt och gjort så åt vi oss in i matchen och KFK orkade inte stå emot lika bra som i första halvlek. Det var egentligen bara deras brittiska inslag på innermittfältet och gladiatorn Samir på topp som förmådde stå upp mot den italienska segermaskinen.
I 70e minuten kom så målet hela Stadshagen väntade på. Ett numera klassiskt Toll-inkast skarvades bakåt av Janne där undertecknad dök upp som gubben i lådan och fick äntligen spräcka nollan i Samptröjan.
Efter målet var det bara ett lag på planen och vi turades om att bränna lägen innan Nicke Bergh fastställde slutresultatet 3-1 med 5 minuter kvar assisterad av Olle.
En välförtjänt vinst mot ett imponerande starkt KFK som bjöd på säsongens hittills tuffaste motstånd. Lycka till i fortsättningen grabbar.
Tyvärr skadade sig Ringan allvarligt i slutet av matchen och vi nåddes av rapporter under kvällen att hälsenan gått av. Ett stort bakslag för laget då Ringan tillför så otroligt mycket både på och vid sidan av planen. Vi hoppas att rehabiliteringen går bra och att du snart är tillbaka på planen med oss. Krya på dig kungen!
Startelvan:
Lasse Löfving
Herman Hansson – Janne Pettersson – Stefan Abrahamsson – Johny Grande
Matte Büman – Jensa Gustafsson – Nicke Bergh – Anton Strandberg
Christopher Kviborg – Olle Eriksson
Bänk: David Almström, Carl Tersman Toll, Johan Ringström, Andreas Felicetti
Matchens tre stjärnor:
*** Johan Ringström
** Lasse Löfving
* Nicke Bergh
Kungsholmens FK – FC Sampierdarenese 1-3 (1-1)
35’ 1-1 Nicke Bergh (Johny Grande)
70’ 1-2 Matte Büman (Janne Pettersson)
85’ 1-3 Nicke Bergh (Olle Eriksson)
Gula kort:
35′ Stefan Abrahamsson
55′ Tersman Toll
/Büman #16