Resekrönika: U.S.D Sampierdarenese 1946

Vi åkte till Genoa och stadsdelen Sampierdarena för att lära oss mer om klubbens historia och bygga en vänskapsrelation med klubben som gett namn till vår egen. Det här en reseskildring om brödraskap och historia skriven av Mattias ”Hunden” Büman.

Det var fyra stycken förväntansfulla killar som knöt sin samphalsduk och knäppte kavajen morgonen innan andra advent. Klockan hade ringt okristligt tidigt men det gjorde absolut ingenting. På en av skyltarna ute på Arlanda stod det Avgång ROMA 06.30. Det var flygplanet som skulle ta oss ner till landet som givit oss så mycket. Landet som aldrig sover och som alltid ger oss något att diskutera. Det sägs att alla vägar bär till Rom men i det här fallet stämde inte riktigt det. Vårt mål var Genoa och den lilla stadsdelen Sampierdarena. Men innan tåget på Stazione Termini i Rom skulle ta oss vidare uppåt i landet passade vi på att besöka Stadio Olympico för att njuta av Roma-Sassaulo. Vi fick se en bänkad men alltid så älskad Franscesco Totti, Alessandro Florenzis ben som aldrig vill sluta springa och Daniele De Rossi stora hjärta som den här kvällen kostade honom ett rött kort. Matchen slutade 2-2 och vi vandrade ut i huvudstaden för en bit mat innan det var dags för en ny tidig morgon och avfärd mot Genoa.

Vi reste mot Ligurien och hamnstaden Genoa för att ta reda mer om det lokala laget U.S.D Sampierdarenese som givit inspiration och namnet till vår klubb FC Sampierdarenese här hemma i Stockholm. Historien mynnar ut i en klubb med anor från sent 1800-tal men som under andra världskriget upplöstes och fick omorganiseras när kriget var över. Det är på kullarna ovanför hamnen som Samp spelar sina hemmamatcher, i den lilla stadsdelen Sampierdarena som ligger vackert inbäddad av gamla hus och murar.

Det finns så mycket historia i den här staden berättar vår taxichaufför och pekar mot hamnen. Genoa var under senmedeltid och renässansen en av de främsta handelsstäderna i Medelhavet. Det var också här Christoforo Colombo föddes och blev stadens stora son, ni känner honom bättre som Christopher Colombus. Vi fortsätter vår resa upp längs kullarna och de små gränderna när plötsligt stadens lanterna uppenbarar sig. Den är oerhört vacker där den står och mycket vackrare i verkligheten än på bild. Lanterna betyder ljus och är i det här fallet ett navigationsljus för de fartyg som tar sikte på staden. På lanternan sitter St George-kors som är stadens flagga och återfinns dessutom stadens stadsvapen.

Det har nu gått 10 minuter sedan vi lämnade Statione Principe (centralstationen) i Genoa och vår taxichaufför kan fortfarande inte förstå hur vi kan åka hit för att titta på Sampierdarenese i Liguriska andra divisionen. Vi börjar närma oss anläggningen Campo Sportivo Mauro Morgavi men innan dess ska vi få oss berättat att här i staden håller majoriteten på Genoa CFC, medan folket runtom i Ligurien är UC Sampdoria. Senare under dagen spelar just Genoa mot Milan på Stadio Luigi Ferraris i Genoa. Matchen betyder mycket för supportrarna efter att ett supportermord ägt rum i början av 90-talet klubbarna emellan.

U.S.D Sampierdarenese 1946
U.S.D Sampierdarenese 1946

 

 

 

 

 

 

 

 

När vi anländer till adressen kan vi konstatera att vi är högt upp på kullen Belvedere som bjuder på en fantastisk utsikt. Belvedere betyder just vacker utsikt på italienska och vi förstår nu varför kullen döptes till just detta en gång i tiden. På en gång drar våra halsdukar, tröjor och kavajer till sig uppmärksamhet från de supportrar som är på plats. En långhårig man med ljus rock möter oss på läktaren och vi förstår på en gång att det är Roberto. Roberto Pittaluga är klubbens president och äger klubben tillsammans med sin vän Massilliamo Poggioli som snabbt skyndar till när han ser att vi är på plats.

Den vackra utsikten.
Den vackra utsikten.

 

 

 

 

 

 

 

 

Det blir ett kärt möte med skratt och kramar. De kan fortfarande inte tro att det är sant. Finns det en förgrening av vår klubb i Stockholm? De skiner upp och blir otroligt stolta när de får höra vår historia samtidigt som det börjar komma fram fler folk för att hälsa. Vi överlämnar en matchtröja, klubbhalsduk och en stickad tröja med vårt klubbmärke på för att visa vår tacksamhet. De tycker att vår matchtröja är väldigt vacker och i slutet av dagen frågar faktiskt Roberto om de kan få beställa en uppsättning till A-laget inför nästa säsong.

Dagens motstånd heter Fegino Morgavi och kommer även dom från trakten. Det är ett laddat möte med mycket känslor. Vi får bevittna ett skådespel fyllt av gester, filmningar och straffsituationer. Sampierdarenese spelar för dagen i ett svart bortaställ med ett rött och vitt revär över bröstet. Inget märkvärdigt med detta, säger Massimilliano medans vi står med stora ögon och drömmer oss bort. Lagets stora stjärna och skyttekung Luca ”Bomber” Pizzorno saknas idag på grund av skada och det märks, säger Roberto. Laget har som mål att gå upp en division i år men har haft stora problem med skador under inledningen av säsongen. Idag saknas hela tio spelare vilket så klart påverkar spelet. Ändå ligger laget på en femte plats bara fem poäng efter serieledarna Struppa. Dagens match slutar 3-2 till Sampierdarenese och det syns på alla i klubben att segern var viktigt för framtiden. Efter underläge 1-2 och en utvisning i andra halvlek kunde ändå Samp ändå vända och vinna. Hela elva gula kort delades ut och två straffar tilldömdes Samp. En vanlig match i Seconda Categoria C, säger Massimilliano med ett leende.

Det var heta känslor matchen igenom.
Det var heta känslor matchen igenom.

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi får en rundtur på anläggningen och får oss berättat lite mer om klubben. Fram till 1926 var Sampierdarena en fin stadsdel innan politikerna bestämde att hamnen skulle byggas ut. Sampierdarena kallades länge New Manchester av folket efter detta på grund av det tråkiga industriområdet stadsdelen blivit. Idag är området kulturskyddat på grund av alla de murar och skyttevärn som finns kvar från andra världskriget och är allt annat än mörkt och tråkigt. Bara hundra meter från läktaren visar Roberto oss ett skyttevärn från kriget som fortfarande är fint bevarad. 1946 när kriget var slut återupptogs fotbollen och klubbarna Sampierdarenese och Andrea Doria slogs ihop vilket utmynnade i bildandet av UC Sampdoria, berättar Massimilliano. Några hängivna supportrar motsatte sig detta och ombildade klubben som idag är U.S.D Sampierdarenese. Inom laget och på läktaren är UC Sampdoria favoritlaget i Serie A medan Sampierdarenese alltid kommer vara deras kärlek på lägre nivå.

Roberto och Massimilliano har själva spelat A-lagsfotboll i U.S.D Sampierdarenese men även i UC Sampdoria, dock bara på juniornivå. 2011 köpte de båda kompisarna klubben för okänd summa efter konkurshot. De ville ge tillbaka till samhället och driva klubben framåt, berättar dom. På tre år har de lyckats över förväntan och klubben är på frammarsch. Idag finns det lag från 5 års ålder upp till seniornivå i klubben och hela 250 ungdomar får varje säsong sin utbildning och uppfostran i U.S.D Sampierdarenese. Vi träffar Elvis Gaviglio som är lagets största supporter. Han missar aldrig en enda match och har alltid en stor flagga med sig för att visa vilka färger som gäller på Campo Sportivo Mauro Morgavi. Elvis berättar att hans son spelar i pojkar födda -02 och att han är tacksam för det arbete som klubben lägger ner på ungdomarna. Fotbollen hjälper till att uppfostra våra söner på ett bra sätt fortsätter Elvis berätta. Hans dröm är att se sin son i A-laget om några år.

Klubbens framtid på plats med bland annat Robertos son.
Klubbens framtid på plats med bland annat Robertos son.

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi får sedan besöka klubbens mötesrum där alla pokaler står putsade och fina. Bilder tas och de signerar en matchtröja åt oss. I ett annat rum förvaras alla gamla och nya tröjor på olika hyllplan. Det dröjer inte länge förrän klubbens materialare Mauro dyker upp och kollar så att vi inte stökar till det. Det är ordning och reda på honom, berättar Roberto. Utan honom skulle klubben få svårt att gå runt. Han tvättar alla kläder, ser till att anläggningen städas och att spelarna får det dom behöver.

Vi fortsätter rundvandringen ner under läktaren som är byggd på ett berg. Där under döljer sig massor utav gångar och rum byggda under kriget för att fungera som ett kanonrum. Här funderar klubben på att renovera i framtiden och göra omklädningsrum och utrymmen för klubbens alla spelare. Idag byter spelarna om i baracker bredvid planen ditsatta av klubben. Det här vore så mycket bättre säger Roberto och ser drömmande ut.

En av gångarna i kanonrummen.
En av gångarna i kanonrummen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi går upp till läktaren igen där deras klubblokal finns. Här finns en stor bar och några bord för de som vill ha något dricka eller äta. Vi blir direkt presenterade för materialaren Mauros fru Maria. Hon står alltid i baren och ser till att det alltid finns något att äta. Vi bjuds för dagen på en lättare lunch bestående av salami, prosciotto, parmigiano, bruschetta och oliver. Roberto häller upp sex glas prosecco och vi skålar för de båda klubbarna och ett fortsatt samarbete klubbarna emellan. Vi tar i hand på en vänskapsmatch i september nästa år där vi får förmånen att gästa våra nyfunna vänner i Genoa. Men tills dess ska vi hålla kontakten och utveckla vårt samarbete ännu mer.

En lätt lunch med tillhörande skål.
En lätt lunch med tillhörande skål.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi tittar på klockan och ser att tiden har gått alldeles för fort. Det har blivit dags att lämna den vackra utsikten på Belvedere-kullen för matchen mellan Genoa och Milan. Roberto tittar frågandes på oss och undrar vilka lag vi sympatiserar med. När vi berättar att det står både Milan, Lazio och Roma supportrar i rummet får vi onda ögat för att sedan mötas av ett skratt. Apropå Milan! Det gamla Sampierdarenese stod för motståndet på San Siro när Milan invigde arenan 1926. Vi vann med 1-2, säger Massimilliano och ger Krister en blinkning.

Vi tar en taxi bort mot Stadio Luigi Ferraris tagna av vad vi varit med om. Vilken upplevelse och vilket mottagande. Solen tittar fram och vi knäpper upp kavajerna när vi vandrar den sista biten bort mot arenan. Det är en mäktig arena med en underbar akustik. Flaggorna vajar, lukten från bengaler tränger sig på och solen bländar oss när Alessandro Matri sparkar igång matchen. Genoa vinner med 1-0 efter mål av Milanfostrade Luca Antonelli. Det är ett fantastiskt oljud av vespor som följer oss hela vägen tillbaka till Statione Principe och tåget som ska ta oss vidare till Milano.

Vi sjunker ner i kupén och bara njuter av vad vi fått uppleva och tänker på vad vi kommer att få uppleva nästa höst när vi ställs mot U.S.D Sampierdarenese på den där kullen med den vackra utsikten. Vi vill tacka Roberto och Massimilliano för det fantastiska bemötandet. Vi vill också tacka alla supportrar och spelare som kom fram och hälsade. Det här var bara början på ett vackert och långt samarbete klubbarna emellan. Vi ses snart igen.

Sampierdarenese Stoccolma med Roberto Pittauga och Massimilliano Poggioli.
Sampierdarenese Stoccolma med Roberto Pittauga och Massimilliano Poggioli.

 

 

 

 

 

 

 

 

Mille Grazie!

Er Hund, Mattias Büman

Detta inlägg har 31 kommentarer

Lämna ett svar