Det var tänkt att vi skulle få skutan på rätt köl igen. Det var tänkt att vi skulle inleda ytterligare en vinst-streak. Det var tänkt att vi skulle slita Makkabi i stycken.
När domaren blåste av matchen så kunde vi konstatera att Samp-skutan fortfarande läcker vatten. Vinsterna lyser fortfarande med sin frånvaro. Och istället för att slita Makkabi i stycken så smekte vi dom längs pälsen som om dom vore en liten kattunge.
Efter att Samp’s 7:e seriematch slutat 2-2 så har vi nu tre raka matcher utan vinst. Man skulle kunna påpeka att detta är den värsta sviten vi haft i Samp’s historia, men eftersom att detta är vår första säsong i seriespelet så behöver vi inte referera till några historieanteckningar. Samtidigt som vi inte vunnit sedan den 18:e maj så har vi hittills faktiskt endast en förlust i klubbens historia.
Om vi vinner våra två återstående matcher innan uppehållet så går vi på sommarledighet på en 2:a plats, endast två poäng efter ledande Snipers. Det känns mer än okej!
Siktet är inställt – nu gäller det bara att träffa rätt! Med start i kväll mot Westermalms IF.
Matchen då. I sedvanlig ordning var det ett muntert Samp-gäng som hade samlats för hemmamatch mot IK Makkabi. Efter att vi summerat matchtruppen under dagen så visste vi på förhand att vi skulle ställa upp med ett rätt slagkraftigt lag innehållandes många sköna lirare.
Samp’s nummer 10, Özz Nûjen, hade blivit placerad som en av våra två startanfallare och tillsammans med Farzad Nouri så var han först på plats vid Skarpnäcks IP.
När Özz i lugn och ro satt och väntade på resterande lagkamrater så dröjde det inte länge innan Calle Toll kom inrullandes i ilfart på sin sportcykel, och för en kort sekund så trodde Özz att han förflyttas till Frankrike och den sista etappen av Tour de France, för nu sprutade det in cyklister på löpande band. Efter att Calle rullat förbi i 40 km/h så kommer Olle rullandes, och lite oväntat så rullade även Olles mamma in nån minut senare.
När Özz kvicknat till igen så hade nästan hela laget hunnit anlända, och innan det hade blivit dags att röra sig mot omklädningsrummet så lyckades han även hinna med att smickra Olles mamma så mycket att hon lämnade Skarpnäcks IP innan matchen ens börjat. Frågan är om hon kom tillbaka till matchstart?
Vi ställde upp på följande sätt:
MV: Almström
B: Johansson, Fjäll, Pettersson, Sellfors
MF: Strandberg, Morgården, Büman, Toll
A: Eriksson, Nûjen
Avbytare: Ernheim, Kviborg, Nouri, Hofmann och Felicetti
Inför-snacket var glasklart – se till att vara på tårna från start!
Tyvärr så inledde vi matchen precis på samma sätt som många av våra tidigare matcher. Vi förlorade närkamper, vi var ovarsamma vid fasta situationer och vi var allmänt nonchalanta. I början på varje match är Samp som en senil gammal gubbe som glömt vart han lagt löständerna. Helt otroligt att vi aldrig kan inleda en match på ett bra sätt. Vi har satt några gubbar på att utreda detta och förhoppningsvis har vi hittat ett botemedel redan i kväll mot Westermalms IF.
Under den inledande kvarten så hinner vi släppa in ett ganska enkelt mål, där Makkabi får spela runt på kanten och slå ett inlägg på botre stolpen.
Tack och lov så vaknade vi till liv efter denna mardrömsstart. Endast en minut senare så fixar Olle en straff. Förvirringen om vem som skulle ta den var tyvärr påtaglig. Som ett gäng yra höns så kastade vi runt bollen några varv mellan 3-4 gubbar, innan Matte Büman slutligen rev tag i bollen och tog ansvaret för att slå straffen. I förvirringen som rådde så hade Kviborg kommit springandes och frågat vilken bokstav han kunde få kliva in på. Vi förklarade snällt att vi inte stod och kastade gris utan vi egentligen stod och dividerade om vem skulle ta straffen. Lite besviket så lufsade Kviborg tillbaka till bänken.
Några träningar tidigare så hade Matte vunnit en intern strafftävling så vi var ganska hoppfulla när han stegade upp. Domaren blåste signal och det blev tyst på Skarpnäcks IP. En lätt bris rullade in från väst och Matte tog ansats mot bollen.
Han får iväg ett stenhårt skott som ser ut att hitta in under ribban, men tyvärr så lyckas den träffa nedre kant av ribban returen blir resultatlös.
Trots det blytunga starten med mål i baken och missad straff så knöt vi näven och fortsatte ånga på.
Ungefär 20 minuter in i matchen ger det utdelning. En stekhet Olle Eriksson pangade in 1-1 strax utanför straffområdet. Och bara 10 minuter senare kommer även ledningsmålet, signerat Anton Strandberg. På ett mycket vackert sätt så trycker han in bollen på volley bakom en chanslös Makkabi-keeper.
Innan halvleken tar slut så hinner vi tyvärr släppa in 2-2 på kontring, efter lite oskärpa i försvarsspelet.
Andra halvlek innehåller mängder av målchanser åt båda hållen. Calle Toll har bland annat ett skott i stolpen och firma Olle/Farzad vaskar fram ett par farliga lägen. Makkabi skapar ett visst tryck men där dom riktigt heta chanserna uteblir, fram till minut 85. Så får domaren hjärnsläpp och blåser straff till motståndarna. Makkabis överlägset bästa spelare kliver fram för att slå den. Vi vet alla att Almström är kung i målet, men i det här läget så var det nog ingen som trodde på räddning.
10 sekunder senare var dock glädjen total när vi fått bevittna en sinnessjuk panter-räddning. Almström lyckades styra en stenhård straff till utsidan av stolpen. Fantastiskt!!
5 minuter senare så blåstes matchen av och den slutade 2-2.
Övrigt att notera från denna match är att Johny ”Grande” Johansson stod för en felfri insats från sin ytterbacksposition, samt att David Fjäll är en lycklig vinnare av en bira, då han lyckats vinna ett vad mot Sellis om huruvida Bümans skulle sätta sin straff eller inte.
Slutresultat 2-2 (2-2 i paus)
1-1 Olle Eriksson (David Fjäll)
2-1 Anton Strandberg (Johny Johansson)
Matchens stjärnor:
*** Johny Grande Johansson
** David Almström
* Matte Büman
Ostskivor: Johny Johansson, David Fjäll och Johan Ernheim