Seriefinalen mellan FC Sampierdarenese och Stockholm Snipers IF slutade 2-2, efter att Samp hämtade upp underläge två gånger om.
Inför matchen stod båda lagen på full pott, där Snipers hade vunnit alla sina 5 spelade matcher, och Samp vunnit alla sina 4 spelade matcher. Inte helt oväntat så var det därför två oerhört taggade lag som hade samlats Skarpnäcks IP denna fredag.

Det skulle visa sig vara tufft att få ihop ett lag till denna seriefinal. Att matchen var på en fredag var förmodligen en bidragande orsak, och kanske fanns det även några som valde att stå över då dom inte visste hur dom rent psykiskt skulle klara av att spela en match av denna kaliber. Det var ju trots allt ett möte mellan två obesegrade lag, och ibland spelar det liksom ingen roll vilken division det handlar om. En seriefinal är alltid en seriefinal.

När vi några timmar innan matchstart summerade läget så kunde vi konstatera att vi skulle få börja matchen med två avbytare, och där #28 Sellfors skulle bli den tredje och sista avbytaren via en sen anslutning (pga jobb) under matchens gång.

Ett stort glädjeämne var att #7 David Fjäll äntligen skulle göra debut i Samp-tröjan. Under samlingen var stämningen i laget som vanligt mycket god, och när Fjäll anlände så blev den inte direkt sämre. Ytterligare en stor karaktär hade anslutit till Samp och vi kände alla att något stort var på väg att hända denna soldränkta fredagskväll.

Vi startade laget enligt följande:
MV: #21 Almström

B: #54 Hansson – #7 Fjäll – #2 Pettersson ( C ) – #25 Johansson

MF: #16 Büman – #22 Morgården – #6 Tersman – #77 Kviborg

A: #24 Eriksson – #72 Bergh

Avbytare: #66 Kindmark, #23 Hemmilä, #28 Sellfors

Tid för avspark var redan kl 18:00, och eftersom många hade svårt att hinna i tid till samlingen, som normalt är 75 minuter innan match, så blev uppvärmningen något hämmad.
Detta ledde till att vi inte alls var på tårna när domaren blåste igång matchen. Under de första 15 minuterna så såg vi mer ut som FC Z än FC Sampierdarenese, och det har man inte råd med när man möter ett topplag som Snipers. Inte helt oväntat så hinner Snipers med att spräcka nollan under den katastrofala inledningen, och vi kan tacka Almström för att det inte blir 2 och 3-0.

Ungefär i minut 15 så börjar vi helt plötsligt komma in i matchen och alla börjar nu ta jobbet för att vinna närkamperna. Detta leder till att några halvdana målchanser dyker upp. Och när inbytte Kindmark i minut 20 lirkar fram ett smörpass till en perfekt löpande Kviborg så är kvitteringen bara en tånagel borta.
Kvitteringen skulle dock komma relativt tidigt. Efter ett fortsatt hårt slit av Samp’s anfallare så lyckas Olle Eriksson peta ner bollen till Tersman Toll, som trycker till på halv-volley utanför straffområdet. Bollen letar sig in alldeles intill stolproten och kvitteringen är ett faktum. Oerhört skönt och välförtjänt!
Efter kvitteringen tar Snipers över bollinnehavet igen, och innan domaren blåser för halvtidsvila så hinner dom skapa en del farliga chanser som Almström tillsammans med en stabil backlinje reder ut på ett bra sätt.

Andra halvlek börjar mycket bättre än den första slutade. Ett utvilat Samp springer som galningar och sliter som djur, vilket också genererar en del småchanser framåt och ett stabilt försvar bakåt. Efter ungefär 10 minuters spel så tar Herman en 70-meterslöpning och väggspelar sig fram till ett friläge. Precis när han ska runda målvakten och lägga in ledningsmålet så blir han brutalt kapad. Allt stannade upp, både Samp och Snipers slutade spela, till och med fåglarna på träden slutade kvittra. Alla höll andan och väntade på signalen. Skarpnäcks IP hade just bevittnat den mest solklara straff som någonsin inträffat på denna idrottsplats. Sekunderna gick långsamt, och när den värsta chocken hade lagt sig och vi fortfarande inte hört någon signal från domaren så trodde vi att han stuckit ifrån platsen.
Men där sprang han, precis på samma sätt som han hade gjort under hela matchen. Ingen förstod nånting. Men vi började ändå förstå att blev det aldrig skulle bli någon straff.
Särhär 6 dagar efter att matchen spelats färdigt så har jag fortfarande inte blivit klokare. Frågan är om vi någonsin kommer kunna förstå?

Straff blev det alltså aldrig, och matchen fortsatte likväl för det. Med ca 20 minuter så har Snipers tagit över matchen igen. På en långt slagen frispark så tappar vi i markeringen och Snipers’s duktiga anfallare lyckas nicka in bollen i nät, hans andra för kvällen.
I det här läget kändes det oerhört surt och aningen hopplöst. Men av bara vetskapen av att lira i Samp-tröjan så inser man att man aldrig kommer att kunna ge upp, oavsett hur mörkt utgångsläget ser ut. Ett tröttkört Samp petar in sista växeln och öser på sista delen av matchen. Efter föredömligt slit av Nicke Bergh på topp, så vinner vi en frispark 10 meter in på Snipers’ planhalva. En perfekt slagen boll dimper ner i straffområdet, som Tersman Toll touchar vidare till just Nicke Bergh, som relativt enkelt kan raka in bollen i mål (hans 3:e på två matcher).
Oerhört skön kvittering!

Sista 7-8 minuter spelas av utan några farligare målchanser. Dom små chanser som dyker upp för motståndarna tar Almström hand om, som för övrigt stod för en suverän insats, trots skadan i låret som han ådrog sig tidigt i matchen.

Nästa match spelas på Essinge IP, nu på söndag kl 17:00. Då möter vi Oranje FK. Kom gärna och kolla!

Matchens stjärnor:
*** David Almström
** Herman Hansson
* Matte Büman

1-1 Tersman Toll (Olle Eriksson)
2-2 Nicke Bergh (Tersman Toll)

Gula kort: David Fjäll, Viktor Morgården, Matte Büman

Forza Samp!